Nya Tintin väntas få uppföljare

July 19th, 2011 by Ted Stridh No comments »

I höst har den nya filmen “Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet” biopremiär. Filmens handling bygger dels på boken med samma titel och dess uppföljare: Rackham och den rödes skatt.

Förväntningarna på filmen är skyhöga och de filmklipp som släppts har fått ett mycket bra bemötande av branschfolket. En av filmens skapare, Steven Spielberg, säger sig vilja göra en uppföljare.

– Om den blir tillräckligt framgångsrik att motivera en fortsättning? då blir det så, säger Spielberg.

I Sverige, och resten av Europa, har filmen premiär den 28 oktober.

Ted Stridh
ted.stridh@digitalcomics.nu

  • Share/Bookmark

Recension: The Amulet of Samarkand

April 14th, 2011 by Ted Stridh No comments »


Av: Jonathan Stroud, Andrew Dorkin, Lee Sullivan & Nicolas Chapuis
Språk: Engelska
Genre: Äventyr/Humor
Sidor: 144
Förlag: Hyperion Books
Köp här

I en alternativ nutid, där magi och trollkarlar dominerar den styrande klassen i samhället, har den unge och skärpte trollkarlslärlingen Nathaniel just slutfört en utmaning de flesta lärlingar i hans ålder aldrig skulle klara. Han har åkallat en ökänd Djinn, ett mäktigt andeväsen, kallad Bartimaeus. Nathaniels uppdrag åt Bartimaeus är enkelt, stjäl amuletten från Samarkand från trollkarlen Simon Lovelace och återvänd med den till Nathaniel.
Den cyniska och självgoda Bartimaeus lyder, men stölden går inte som planerat och han upptäcks. Problemen fortsätter och hopa sig när Nathaniel inser att en stor politisk komplott just håller på att inträffa, där amuletten spelar en avgörande roll. I ett försök att stoppa konspiratörerna tvingas Nathaniel förlita sig på Bartimaeus hjälp, men inte heller det går smärtfritt. Bartimaeus har fått reda på Nathaniels riktiga namn, något som drastiskt sänker hans kontroll över Djinnen.

The Amulet of Samarkand bygger på boken med samma namn av författaren Jonathan Stroud, som är den första i bokserien om Bartimaeus och trollkarlen Nathaniel, eller John Mandrake som han kommer att kallas för att skydda honom från de andeväsen han åkallar. Precis som förlagan bygger större delen av berättandet kring huvudkaraktärernas inre monologer och hur de upplever eller interagerar med omvärlden. Allt eftersom historien utvecklas, får läsaren också ta del av de incidenter och handlingar som leder till Nathaniels stöld av amuletten genom en serie återblickar.

Kommentar: Den stora risken med att göra en adaption av en bok är att adaptionen inte kommer att kunna leva upp till förväntningarna som källmaterialet genererar. Även om det till störst del är en smaksak huruvida slutmaterialet är godkänt eller ej. Personligen kan jag tycka att The Amulet of Samarkand lever upp till alla förväntningar en läsare kan ha. Trots att det finns en del småsaker och material som skurits bort för att göra historien mer strömlinjeformad, är alla relevanta situationer och moment kvar i förvånansvärt orörd form. Det värsta som egentligen sker med historien är att passager snabbas på för att kunna berättas på en kortare yta, en justering som måste accepteras när det är en serieroman.

Det enda onödiga som bibehålls från boken är kapitelnoteringarna, som kan dyka upp till synes slumpmässigt mitt på en sida, och har för avsikt att notera ur vems perspektiv historien just skall berättas ur. Eftersom detta också lösts genom att Bartimaeus och Nathaniel har olika färg på sina respektive tankerutor, så mister kapitelrutorna sitt syfte och tar bara upp onödig plats.
Teckningsstilen, som är i likhet med Artemis Fowl adaptionerna är något åt det spretigare hållet, förlitar sig mycket på färgläggningen. Lyckligtvis fungerar det tillfredställande och blir en bra kombination som allra minst

Samtliga karaktärer är kärleksfullt återgivna i denna serieversion och deras interaktion är levande nog för att hålla en läsare hela vägen till sista sidan. Personligen hoppas jag att fler serieromaner görs av böckerna i Bartimaeus trilogin. För alla som gillar cyniska och elaka skämt från en andevarelse som är åtskilliga tusen år gammal så rekommenderas den här adaptionen varmt, tillsammans med ursprungsboken.

Danny Ahrling
danny.ahrling@digitalcomics.nu

  • Share/Bookmark

Recension: The WormWorld Saga

March 14th, 2011 by Redaktionen No comments »

Av: Daniel Lieske
Typ: Webcomic/Äventyr
Språk: Engelska/Tyska/Franska/Turkiska m.fl.
Hemsida: http://wormworldsaga.com/

Året är 1977 och det är sista dagen innan sommarlovet. Skolklockan har just ringt och klassen försvinner ut, men kvar sitter Jonas och drömmer sig bort. Han väcks ur sin dagdröm av fröken som påminner honom att han inte behöver stanna kvar längre. Istället tar Jonas sina funderingar och går ut för att vänta på sin pappa som ska ta med honom ut till en gård där Jonas farmor bor. Där ute ska han spendera sommaren. Men det är början på ett betydligt större äventyr än en vanlig sommar på landet.

The WormWorld Saga är tecknad av den tyska tecknaren Daniel Lieske, som valt att sköta all sin publicering via Internet. Det första kapitlet, som ska vara ett bland många kommande, skall alltid finnas tillgängligt för läsarna enligt skaparen själv. Ambitionen är, enligt Lieske, att han vill berätta en historia som skall vara lättåtkomligt och samtidigt ha fler möjligheter än de traditionella seriemedierna.
En App till bland annat läsplattor, exempelvis iPad, är planerad och kommer göra nuvarande och framtida kapitel tillgängliga.

Kommentar: Det var en oerhörd fest för ögat att läsa det första kapitlet i Wormworld Saga. Den stil Daniel Liesek har och använder är både magisk att se på och fungerar optimalt med den ton han använder i berättandet. Att veta att serien kommer att bli en fantasy-berättelse gör bara stilen mer passande. Genomarbetad, vacker och detaljrik.
Historien är, än så länge, oerhört vag i och med att det enbart är det första kapitlet som finns tillgängligt där syftet är för oss som läsare att lära känna den unge Jonas och hans funderingar. Att se honom interagera med sina klasskamrater, sin pappa och slutligen sin farmor ger en bra start. Tyvärr blir det, när det börjar bli som mest intressant, slut och vi tvingas att vänta på nästa del.

Principiellt kan jag ogilla när bitar av historier publiceras, om inte nästa del bara är en kort väntan bort. Det finns inget fel i att göra en följetång, men tanken på ett års väntan är oerhört lång för en läsare. Att välja att publicera först när ett kapitel är klart är ett djärvt beslut. Men i och med att WormWorld Saga är ett sidoprojekt så är det förståeligt att det tar tid för varje del att bli klar. Hans ambition är att inom en snar framtid kunna gå ner i tid och arbeta mer effektivt med sitt berättande. Något jag personligen kommer att se fram emot.

Jag uppmuntrar alla som gillar äventyr, har ett lekfullt sinne och älskar vackert målade serierutor att ta en titt på serien.

Danny Ahrling
danny.ahrling@digitalcomics.nu

  • Share/Bookmark

Intervju: Adrian Raeside

March 2nd, 2011 by Ted Stridh 3 comments »

Fotografi på Adrian RaesideAdrian Raeside är en världsvan serieskapare född 1957 i Nya Zeeland som valt att bosätta sig i Kanada. I Sverige är han mest känd för sin strippserie “Fel sida” (The Other Coast), som bland annat publicerats i tidningarna Bizarro och Hälge.

För dem som inte känner dig -- vem är Adrian Raeside?
- Jag är en 53-årig kanadensisk serieskapare som ursprungligen kommer från Nya Zeeland, men som numera bor i Kanadas största skidort, Whistler. Tråkigt nog åker jag sällan skidor -- liften har alltsomoftast stängt när jag  jobbat klart.

Jag har alltid gillat att teckna. Som liten satt jag ofta i köket med en liten griffeltavla och tecknade/ritade roliga figurer. Så började det och jag har hållit på sedan dess. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna leva på tecknandet. Tanken har liksom aldrig slagit mig. Men så 1978 valde jag att säga upp mig från mitt dåvarande jobb som dörrförsäljare, jag sålde dammsugare (helt seriöst). Jag var ganska naiv när jag bestämde mig för att försöka bli en professionell tecknare, hade jag tänkt efter lite mer hade jag antagligen inte försökt. Det var oerhört kämpigt till en början, men allteftersom tiden gick hade jag lyckats få ett flertal dagstidningar att publicera mina teckningar.

- 1980 fick jag jobbet som redaktionell tecknare på tidningen Victoria Times Colonist och jag har varit verksam där sedan dess. År 2000 blev min serie “Fel sida” syndikerad av Creators Syndicate. Innan dess hade serien gått som söndagsserie i ett par kanadensiska dagstidningar. Numera återfinns den i ett hundratal tidningar, världen över.

Jag vet att alla serietecknare har olika tillvägagångssätt i sitt skapande. Vissa arbetar under kontorstid, andra sitter uppe om nätterna och tecknar. Andra lyssnar på hårdrock medan de jobbar. Hur jobbar du?
- Min dag börjar oftast vid sex-tiden, inte för att jag känner ett oerhört sug efter att börja jobba, utan för att min border collie väcker mig med sin blöta nos, samtidigt som han insisterar på att bli utsläppt för att kunna … låt oss säga … måla snön gul. Tidigare brukade även jag jobba sent in på nätterna, men jag slutade med det. Nu för tiden ägnar jag kvällarna till att grunna på nya idéer, svara på mejl och uppdatera hemsidan.

Tycker du det är lätt att finna inspiration?
- Jag önskar jag kunde precisera vart i från jag får mina idéer. I bland kan jag inspireras av nåt jag läst eller nåt som någon har sagt. Det betyder dock inte att allt jag kommer på kommer till användning -- långt i från. Ska jag gissa så använder jag mig kanske av 10% av allt jag kommer på.

Jag antar att du får en del feedback från dina läsare, vilka idéer eller teman brukar uppskattas mest?
- Det är faktiskt något jag brukar reagera på, i bland händer det att jag kommer på en idé som jag lägger mycket energi på, men som inte alls får det mottagande som jag hoppats på. Sen tror jag inte heller att de som faktiskt blir “bäst” nödvändigtvis väcker mest uppmärksamhet eller genererar flest antal kommentarer.

Hur mycket tid lägger du ned per vecka på tecknandet då?
- Jag har alltid som mål att få en ledig dag per vecka, men det händer nästan aldrig. Jag gissar att jag gör ungefär 11 seriestrippar/teckningar per vecka. Sedan tillkommer en hel del frilansuppdrag. Det håller mig i alla fall borta från stans barer, och det är ju bra…

Du är född på Nya Zeeland, har bott i England och nu funnit dig till rätta i Kanada -- har du upplevt några större skillnader i vad man tycker är underhållande eller kul länderna emellan?
- Eftersom “Fel sida” publiceras i tidningar världen över försöker jag att göra serien så universell som möjligt. Men jag tror verkligen det hjälper att ha bott i ett flertal länder, på många sätt. Sen vet jag inte om det går att anpassa sig helt. Att översätta “Fel sida” till afrikanskt “klick-språk” är kanske en övermänsklig uppgift?

Du verkar ha en äventyrslysten familj för övrigt? Ett flertal av dina förfäder reste exempelvis till Sydpolen i en expedition på tidigt 1900-tal. Du gjorde själv samma resa till Antarktis under 2008 för att följa dina förfäders spår och skriva en bok om resan och dina upplevelser. Är du lika äventyrlig som dina släktingar?
- Ja, min morfar, Sir Charles Wright följde med på Robert Scott’s expedition till Sydpolen. Med sig hade han två andra släktingar, Sir Raymond Priestley och Thomas Griffith Taylor. Det stämmer att jag besökte Sydpolen själv, men måste samtidigt erkänna att jag inte har riktigt samma äventyrsanda som mina förfäder. Jag har dock spenderat ett antal månader ombord på en segelbåt i Karibiska havet, där jag bland annat utmanade orkaner och gick på grund -- ett flertal gånger. Men det var mest av ren dumhet -- inte av äventyrslusta. Förutom att skriva en bok om resan till Sydpolen har jag gjort en dokumentär om den ursprungliga expeditionen (se trailer nedan, reds. anm.)

Vad är det bästa med att bo i just Kanada då?
- Jag tror det allra bästa med att leva här är känslan av frihet, det rena vattnet och den rena luften. Tyvärr så märker man även här att miljön håller på att förändras, den orörda naturen minskar och skövlingen ökar. Antalet döda björnar som ligger längs vägkanterna blir allt fler, det är ett tydligt tecken på att något är allvarligt fel. Jag har dock en underbar björnskinnsfäll liggandes framför eldstaden.

Är det okej att skämta om vad som helst, eller finns det ämnen som du undviker?
- Då och då trampar jag i klaveret, det händer absolut att jag råkar reta upp en viss grupp av läsare. När det gäller “Fel sida” försöker jag undvika att använda mig av religiösa skämt, det händer att dessa tas ur sitt sammanhang och det brukar sluta med att jag får spendera stor tid framför datorn för att besvara arga mejl.

Många serieskapare använder sig av sina serier för politiska syften eller för att skämta om politiker och andra makthavare. Jag antar att man har viss makt som serieskapare, använder man sig av denna möjlighet för ofta eller för sällan?
- Personligen tycker jag inte att det är riktigt rätt forum för att diskutera politik. Speciellt med tanke på att det är en ganska fin gräns mellan vad som kan kategoriseras som humor eller vad som kan kallas för satir. I mitt fall är jag lyckligt lottad i och med att jag också arbetar för en dagstidning, där kan jag få utlopp för mina politiska åsikter via de teckningar som publiceras där.

När det gäller “Fel sida” har jag ett miljö-tema där jag försöker skämta om allt möjligt. Både med dem som förstör och förorenar miljön och dem som försöker rädda den.

En mycket stor del av alla serieskapare jag pratat med läser (förvånansvärt) lite serier -- är du likadan?
- Jag läser alltid seriestripparna i dagspressen. Som liten läste jag Wizard of Id, Kalle Anka, Mad, osv. Nåt jag aldrig riktigt kom i kontakt med var superhjälte-serier. Jag tror det beror på att jag inte hade tillgång till de serierna som liten när jag bodde i Nya Zeeland. På senare tid har jag imponerats mycket av de serier som publiceras på webben, jag tycker också det är en grymt bra plattform för nya serietecknare att visa upp sitt arbete på. Däremot är jag tveksam till om det går att leva på det arbetet i längden…

Om du inte blivit serieskapare, vad hade du sysslat med i stället?
- Jag hade ett flertal jobb innan jag började med tecknandet på en professionell nivå, bland annat på tryckeri, inom jordbruket och som lantmätare. Jag var inte särskilt framgångsrik, så jag tvivlar på att jag skulle haft en karriär inom något av de områdena i alla fall. Om jag ändå ska gissa på något hade jag svarat film. Efter high school gick jag en utbildning inom filmskapande, men jag hade varken tid eller pengar att fortsätta med filmandet. 1988 började jag med animering och gjorde ett flertal kortfilmer till diverse barnprogram. Så småningom lämnade jag den industrin, men det händer fortfarande att jag skriver manus till olika animerade serier. Om man tänker efter är det nästan som att arbeta med tecknade serier, man både skapar och regisserar innehållet som om det vore en film. Skillnaden är att det krävs mycket större resurser för animering.

Om du skulle välja en seriefigur som motsvarade dig och din personlighet -- vem skulle det bli?
- Jag antar att det skulle bli Tolouse, den korte och stor-näste figuren i “Fel sida”. Han är både konstnär och författare, han är lite av en hycklare när det gäller miljömedvetenhet, samtidigt som han alltid menar väl, på sitt egna sätt.

Snabbfrågor:
Kaffe eller te?
- Grönt te. Jag blir alldeles för uppjagad av koffeinet i kaffe, lite synd för jag gillar kaffe. Om man får välja dryck så säger jag single malt whiskey.

Disney eller Marvel?
- Ingetdera. Disney suger och Marvel sysslar bara med superhjältar som slåss med varandra.

Metallica eller U2?
- Jag säger nog U2. Min stereo gick dock sönder för flera månader sedan och jag har inte brytt mig om att fixa den. Jag lyckades ändå aldrig riktigt lista ut hur eländet skulle kopplas…

Fotografering eller målning?
- Både och. Fotografering är en form av målning egentligen, förutom att du använder ljus i stället för färger. Jag brukade använda vattenfärger en hel del innan man började använda scanners. Men numera färglägger jag allt i Photoshop, det är smidigt och bra. Lite synd egentligen, eftersom jag gillade utmaningen med att färglägga för hand.

TV eller dator?
- Tidningar. Även om jag kan få in flera hundra tv-kanaler på min parabol är det mest skit som sänds. Ändlösa dokusåpor, reality-shower och annat strunt. Läser dock en del nyheter online. Men tidningen kommer jag aldrig att säga upp. Jag har trycksvarta i blodet.

Vill du veta mer om Adrian eller läsa hans serier kan du besöka hans hemsida:
http://www.raesidecartoon.com/

Ted Stridh
ted.stridh@digitalcomics.nu

  • Share/Bookmark