Archive for the ‘Recensioner’ category

Recension: Superman Brainiac

October 23rd, 2011

Av: Geoff Johns, Gary Frank & Jon Sibal
Typ: Äventyr
Språk: Engelska
Sidor: 128
Förlag: DC comics

Allt börjar vid en incident åtskilliga år in i det förflutna, när planeten Krypton fortfarande existerade. Ett skepp är i omlopp kring planeten och robotar attackerar storstaden Kandor. Kort efter försvinner Kandor bokstavligt, inför ögonen på ögonvittnen och bakom försvinnandet påstås ett väsen kallat Braniac.

I nutid fortsätter vardagen för Clark Kent och Loise Lane, som numera är ett par och Lois känner till Clarks hemliga identitet. Men när något okänt tar sig in i Jordens atmosfär ger sig Clark, som Superman, av för att undersöka. Det visar sig vara en robotsond med aggressivt beteende. Så snart robotsonden identifierat Clark som överlevare från Krypton, slås den automatiskt av. Vad Clark inte vet är att den skickat iväg information om honom till okänd mottagare.

I sitt gömställe på Nordpolen undersöker Clark robotsonden som identifieras nästan omedelbart av Kara, Clarks biologiska kusin och Supergirl. Hon var bara ett barn vid staden Kandors försvinnande, men minns Braniacs robotar allt för väl. Även om Clark tidigare stött på Braniac, visar det sig att de han mött bara varit bleka kopior av originalet. Han tar därför beslutet att leta upp Braniac en gång för alla och sätta stopp för hans framfart. Även om beslutet oroar Clarks adoptivföräldrar.

Efter att ha gjort efterforskningar ger sig Clark iväg och hittar också Braniac som i samma stund håller på att utsätta en annan kultur för samma bortförande som Kandor på Krypton drabbades av. Trots Clarks ansträngningar är motståndet för hårt och han distraheras länge nog för att Braniac ska utplåna planeten och också fånga in en nu medvetslös Clark. Ombord får Clark reda på Braniacs sanna agenda, han samlar städer från kulturer för att genom dem få tillgång till deras samlade kunskap och teknologi i ett försök att bli det mäktigaste och mest utvecklade varelsen i universum.
Med Clark infångad och efter att ha insett att det finns ännu en överlevande från Krypton, sätter Braniac kurs mot Jorden.

Kommentar: Få album balanserar mellan att vara både den intensiva kampen mellan två till synes ostoppbara krafter och den varma historien mellan karaktärer som uppenbart bryr sig om varandra. En sådan blandning blir ofta obalanserad med fokus snarare på fart och kraft, där det emotionella hamnar i marginalen eller knappt nämns. Superman Braniac visar istället att det är fullt möjligt att kunna skriva både om det stora och det jordnära parallellt. Här manifesteras det genom att Braniac tydligt representerar det stora och Clark i sin roll som Superman representerar de små, ibland obetydliga, utan att förlora det kraftfulla.
Manuset är välskrivet och kan, på ett begränsat antal sidor, lyckas berätta mycket mer än bara en sammandrabbning mellan två titaner. Historien visar också prov på att de val som görs lätt kan leda till konsekvenser som ligger bortom även Supermans förmåga att förhindra dem.

Teckningsstilen är ovanlig i sammanhanget, eftersom den snarare försöker ge en realistisk bild av hur människor ser ut än den mer traditionella där samtliga är snygga och vältränade. Det existerar här ett större spektrum av kroppsformer och utseenden än du vanligen kan hitta i ett album av liknande sort. Ett extra plus är också att Clark här tecknas på ett vis som starkt påminner om Christopher Reeve, skådespelaren som bland annat ursprungligen spelade Superman på film.

Superman Braniac är ett bra album även för dig som inte är djupt insatt i hela Stålmannen/Superman kronologin. Du behöver bara de grundläggande kunskaperna om grundhistorien, resten påminner eller informerar albumet effektivt om utan att sätta krokben för historien som berättas. Att även mannen av stål har begränsningar och därför inte kan motverka allt, ger händelseförloppet mer kraft och en känsla av osäkerhet för vad som faktiskt kommer att hända. För konsekvenserna kommer att ge historien ett bitterljuvt slut. Albumet rekommenderas varmt till alla som älskar superhjältar, men också berättelser med både hjärna och hjärta tillsammans med muskler.

Danny Ahrling
danny.ahrling@digitalcomics.nu

  • Share/Bookmark

Recension: The Amulet of Samarkand

April 14th, 2011


Av: Jonathan Stroud, Andrew Dorkin, Lee Sullivan & Nicolas Chapuis
Språk: Engelska
Genre: Äventyr/Humor
Sidor: 144
Förlag: Hyperion Books
Köp här

I en alternativ nutid, där magi och trollkarlar dominerar den styrande klassen i samhället, har den unge och skärpte trollkarlslärlingen Nathaniel just slutfört en utmaning de flesta lärlingar i hans ålder aldrig skulle klara. Han har åkallat en ökänd Djinn, ett mäktigt andeväsen, kallad Bartimaeus. Nathaniels uppdrag åt Bartimaeus är enkelt, stjäl amuletten från Samarkand från trollkarlen Simon Lovelace och återvänd med den till Nathaniel.
Den cyniska och självgoda Bartimaeus lyder, men stölden går inte som planerat och han upptäcks. Problemen fortsätter och hopa sig när Nathaniel inser att en stor politisk komplott just håller på att inträffa, där amuletten spelar en avgörande roll. I ett försök att stoppa konspiratörerna tvingas Nathaniel förlita sig på Bartimaeus hjälp, men inte heller det går smärtfritt. Bartimaeus har fått reda på Nathaniels riktiga namn, något som drastiskt sänker hans kontroll över Djinnen.

The Amulet of Samarkand bygger på boken med samma namn av författaren Jonathan Stroud, som är den första i bokserien om Bartimaeus och trollkarlen Nathaniel, eller John Mandrake som han kommer att kallas för att skydda honom från de andeväsen han åkallar. Precis som förlagan bygger större delen av berättandet kring huvudkaraktärernas inre monologer och hur de upplever eller interagerar med omvärlden. Allt eftersom historien utvecklas, får läsaren också ta del av de incidenter och handlingar som leder till Nathaniels stöld av amuletten genom en serie återblickar.

Kommentar: Den stora risken med att göra en adaption av en bok är att adaptionen inte kommer att kunna leva upp till förväntningarna som källmaterialet genererar. Även om det till störst del är en smaksak huruvida slutmaterialet är godkänt eller ej. Personligen kan jag tycka att The Amulet of Samarkand lever upp till alla förväntningar en läsare kan ha. Trots att det finns en del småsaker och material som skurits bort för att göra historien mer strömlinjeformad, är alla relevanta situationer och moment kvar i förvånansvärt orörd form. Det värsta som egentligen sker med historien är att passager snabbas på för att kunna berättas på en kortare yta, en justering som måste accepteras när det är en serieroman.

Det enda onödiga som bibehålls från boken är kapitelnoteringarna, som kan dyka upp till synes slumpmässigt mitt på en sida, och har för avsikt att notera ur vems perspektiv historien just skall berättas ur. Eftersom detta också lösts genom att Bartimaeus och Nathaniel har olika färg på sina respektive tankerutor, så mister kapitelrutorna sitt syfte och tar bara upp onödig plats.
Teckningsstilen, som är i likhet med Artemis Fowl adaptionerna är något åt det spretigare hållet, förlitar sig mycket på färgläggningen. Lyckligtvis fungerar det tillfredställande och blir en bra kombination som allra minst

Samtliga karaktärer är kärleksfullt återgivna i denna serieversion och deras interaktion är levande nog för att hålla en läsare hela vägen till sista sidan. Personligen hoppas jag att fler serieromaner görs av böckerna i Bartimaeus trilogin. För alla som gillar cyniska och elaka skämt från en andevarelse som är åtskilliga tusen år gammal så rekommenderas den här adaptionen varmt, tillsammans med ursprungsboken.

Danny Ahrling
danny.ahrling@digitalcomics.nu

  • Share/Bookmark

Recension: The WormWorld Saga

March 14th, 2011

Av: Daniel Lieske
Typ: Webcomic/Äventyr
Språk: Engelska/Tyska/Franska/Turkiska m.fl.
Hemsida: http://wormworldsaga.com/

Året är 1977 och det är sista dagen innan sommarlovet. Skolklockan har just ringt och klassen försvinner ut, men kvar sitter Jonas och drömmer sig bort. Han väcks ur sin dagdröm av fröken som påminner honom att han inte behöver stanna kvar längre. Istället tar Jonas sina funderingar och går ut för att vänta på sin pappa som ska ta med honom ut till en gård där Jonas farmor bor. Där ute ska han spendera sommaren. Men det är början på ett betydligt större äventyr än en vanlig sommar på landet.

The WormWorld Saga är tecknad av den tyska tecknaren Daniel Lieske, som valt att sköta all sin publicering via Internet. Det första kapitlet, som ska vara ett bland många kommande, skall alltid finnas tillgängligt för läsarna enligt skaparen själv. Ambitionen är, enligt Lieske, att han vill berätta en historia som skall vara lättåtkomligt och samtidigt ha fler möjligheter än de traditionella seriemedierna.
En App till bland annat läsplattor, exempelvis iPad, är planerad och kommer göra nuvarande och framtida kapitel tillgängliga.

Kommentar: Det var en oerhörd fest för ögat att läsa det första kapitlet i Wormworld Saga. Den stil Daniel Liesek har och använder är både magisk att se på och fungerar optimalt med den ton han använder i berättandet. Att veta att serien kommer att bli en fantasy-berättelse gör bara stilen mer passande. Genomarbetad, vacker och detaljrik.
Historien är, än så länge, oerhört vag i och med att det enbart är det första kapitlet som finns tillgängligt där syftet är för oss som läsare att lära känna den unge Jonas och hans funderingar. Att se honom interagera med sina klasskamrater, sin pappa och slutligen sin farmor ger en bra start. Tyvärr blir det, när det börjar bli som mest intressant, slut och vi tvingas att vänta på nästa del.

Principiellt kan jag ogilla när bitar av historier publiceras, om inte nästa del bara är en kort väntan bort. Det finns inget fel i att göra en följetång, men tanken på ett års väntan är oerhört lång för en läsare. Att välja att publicera först när ett kapitel är klart är ett djärvt beslut. Men i och med att WormWorld Saga är ett sidoprojekt så är det förståeligt att det tar tid för varje del att bli klar. Hans ambition är att inom en snar framtid kunna gå ner i tid och arbeta mer effektivt med sitt berättande. Något jag personligen kommer att se fram emot.

Jag uppmuntrar alla som gillar äventyr, har ett lekfullt sinne och älskar vackert målade serierutor att ta en titt på serien.

Danny Ahrling
danny.ahrling@digitalcomics.nu

  • Share/Bookmark

Recension: Zorn & Dirna 1 – Valsverken

February 5th, 2011


Av: Jean-David Morvan, Bruno Bessadi, Vincent Trannoy
Typ: Äventyr
Språk: Svenska
Sidor: 48
Förlag: Albumförlaget
ISBN: 9789197741453
(Köp den här)

Den gamle kung Hochwald var så rädd för att han en dag skulle dö. Rädd till den grad att han sökte efter ett sätt att slutligen besegra Döden och bli odödlig. Efter flera dagars strid mellan de båda, lyckades Hockwald med det omöjliga och fångade Döden i en spegel vari Döden fortfarande sägs finnas. Men det är bara en legend.

Hundratals år efter den påstådda striden mellan Hockwald och Döden, finns det få som tror att Döden verkligen existerat. Alla vet att ingen kan dö och när kroppen börjar falla samman är man skyldig att frivilligt anmäla sig till att tas till Valsverken för förvaring. Om man försöker fly från det ödet, finns jägare som söker upp och fångar den flyende för att mot hans eller hennes vilja dras till Valsverken.

I denna värld, full av zombies och odöda, lever de två barnen Zorn och Dirna i avskildhet. De tas om hand av den mystiska Erken som försöker få barnen att bemästra en talang de inte är medvetna om att de har. Det visar sig att de båda tillsammans, om de rör vid en person och koncentrerar sig, kan få honom eller henne att dö utan några av de bieffekter som världen tvingat vänja sig vid. Men när Erken försöker flytta barnen till en, för dem, okänd plats blir situationen komplicerad. I ett utbrott av barnslig ilska råkar Zorn och Dirna döda Erken, vilket gör att de istället hamnar i Zombiejägaren Selnörs händer. Genom en serie omständigheter hamnar de slutligen på den plats dit ingen annan vill resa; Valsverken.

Valsverken är det första albumet om Zorn och Dirna som getts ut på Svenska och fungerar som start på berättelsen där flera av huvudkaraktärerna introduceras och utvecklas till viss del.

Kommentar: Mycket hinner hända på de 48 sidor som albumet innehåller. Vi hinner både få en uppfattning om förhistorien som återberättas mycket passande med marionettdockor, vi hinner träffa de huvudsakliga karaktärerna och få en uppfattning om hur de är och vilken typ av resa de har framför sig, både fysisk och psykisk.
Berättarmässigt är det bara en egenskap hos Zorn och Dirna som försvårar läsningen, nämligen att de har en mycket osympatiska karaktär. Främst Dirna som till en början verkar ha en önskan att döda så fort hon blir glad eller arg. Det är tydligt att de båda ska förändras under den resa de gör. Även om Zorn är mindre förtjust i sina egenskaper, ställer han upp på Dirnas önskemål. Utöver den bristen erbjuder albumet ett bra äventyr i klassisk Fransk/Belgisk anda.

Teckningsstilen känns också klassiskt Fransk/Belgisk, även om den också antyder en hel del modernisering i både stil och visuell komposition. Miljöer, karaktärer och föremål är mycket tilltalande och detaljrikt tecknat. Kanske något för detaljrikt när, efter en strid, deltagare ofta ses med avskurna lemmar och inälvor som hänger ut ur såren. Även om det känns rimligt, med tanke på vad som skett under strid, så kan bilderna vara något starka för vissa läsare.

Innehållet är inte lämpligt för yngre läsare, på grund av det grafiska våldet, men för andra är det en spännande äventyr där läsaren gärna vill veta mer efter varje sida. Och när de 48 är slut känner man en oerhörd lust efter mer.

Danny Ahrling
danny.ahrling@digitalcomics.nu

  • Share/Bookmark