Bild & Bubbla är Sveriges största tidskrift om tecknade serier som ges ut av Seriefrämjandet, en organisation vars syfte är att främja de tecknade serierna och dess status. Lagom till Bok & biblioteksmässan i år nominerades tidningen till Sveriges bästa kulturtidskrift 2009. Vi tog oss friheten att ställa ett par frågor angående detta, och om serieklimatet i stort, till Seriefrämjandets ordförande, Fredrik Strömberg.

Vad är det som gör B&B till en så bra tidning, tycker du?
- Vi gjorde ju om tidningen för snart två år sedan, och la då tonvikten på det visuella. Vi insåg att Internet hade förändrat landskapet och att mycket av det som fyllde den gamla B&B numera hörde hemma på det snabbare nätet. Alltså satsade vi istället på det som vi bedömde gör sig bättre i tryckt form: längre texter och inte minst mer bilder. Vi har numera ofta ett antal reportage och intervjuer i serieform, vi exemplifierar mer med längre serieexempel, illustrationer som får ta upp hela sidor, samt den nya bildsektionen som verkligen låter bilderna tala. Med tanke på att serier är en konstart som i så hög grad förlitar sig på bildens kraft känns detta som en självklar utveckling av B&B.

En av de vanligaste negativa kommentarerna vi fick innan vi gjorde om tidningen var att den var för kompakt, med alldeles för mycket text, vilket gjorde att en mer genomsnittligt, kulturellt intresserad läsare inte orkade ta sig in i den. Det problemet har vi inte idag, något vi fått många exempel på, som att vi blev nominerade till årets bästa kulturtidskrift.

Finns det något som skulle kunna förbättras?
- Ja naturligtvis! Jag är långtifrån nöjd med hur tidningen ser ut och fungerar. Utifrån omständigheterna, tidsmässigt och ekonomiskt, tycker jag att vi göra en bra tidning, men jag skulle tex. vilja ha möjlighet att arvodera alla som medverkar. Jag skulle även vilja ha möjlighet att lägga mer tid på allt, från artiklar till nyheter och recensioner, och höja hela trycksaken ett par steg. Jag ser ju vad som skulle behöva göras, men hinner ofta inte. Jag skulle vilja ha mer analyserande, jämförande, utvärderande texter, texter som går på djupet och gärna tar sig utanför serierna i sin analys och sitt exemplifierande. Det finns mycket som kan bli bättre, och skall bli det också. Vi är naturligtvis inte nöjda med hur det ser ut nu, utan vill spänna bågen ännu hårdare.

Vad är det som styr innehållet då – har ni några särskilda riktlinjer eller krav?
- Ja, naturligtvis! Vi försöker hela tiden uppnå en balans mellan olika intresseområden. Vi har en bred läsekrets, och vissa är mer intresserade av en sak och vissa av något annat. Den vanligaste kritiken vi får vad gäller innehåll är: ”Varför skriver ni inte mer om xxxxx?” dvs. just det som personen i fråga är intresserad av. Svaret är att vi hela tiden försöker vara så breda som möjligt, och ha med nytt och gammalt, utländskt och svenskt, kommersiellt och konstnärligt, osv. Det hade naturligtvis varit mycket enklare att renodla tidningen åt något håll, men då hade det inte varit Bild & Bubbla, tycker jag.

Har du någon dröm-intervju du skulle vilja genomföra?
- Nej, inte egentligen. De jag vill intervjua brukar jag helt enkelt ta kontakt med. Det är klart, kunde jag åka i tidsmaskin, skulle jag gärna ha en pratstund med min husgud, André Franquin …

Det känns lite som om föreningens roll har förändrats med åren – vad är SeF:s viktigaste uppgift i dag?
- Jo, det är en stor skillnad på SeF idag och när jag tog över ordförandeskapet 1997. En tydlig måttstock på det är att vi då omsatte 185 000 per år och att vi idag omsätter 2.5 miljoner. Det är helt enkelt inte samma organisation. Min vision har hela tiden varit att SeF skall kunna axla rollen som den organisation som företräder konstarten tecknade serier i samhället. Alla andra konstarter har dylika organisationer, som hjälper till, understödjer, ägnar sig åt lobbying osv. men inte serierna, och det innebär att serierna ofta blir åsidosatta och lämnade på efterkälken. Jag ser SeFs roll som att vi skall vara ett paraply, en serviceinstans, som kan hjälpa till med allt som har med serier att göra. Och då oavsett om det rör sig om att en enskild medlem vill ställa en fråga, om en lokalförening vill kunna hålla ett möte eller om svenska staten vill att vi skall driva en omfattande kampanj för svenska serier i omvärlden. Vi skal vara en organisation som man kan vända sig till och få hjälp och stöd i frågor som rör tecknade serier, vara en mötesplats för alla i och kring seriebranschen och kunna främja serier på alla plan.

Vad gör ni aktivt för att främja tecknade serier?
- Oj, det är en så stor fråga att jag knappt vet var jag skall börja. Det lättaste vore väl att bara referera till vår senaste verksamhetsberättelse, en omfattande trycksak som går ut till alla medlemmar en gång om året. Den visar med sitt omfång på den bredd av aktiviteter som vi idag ägnar oss åt.

Men om man skall titta på de mest grundläggande funktionerna så ligger naturligtvis Bild & Bubbla högt upp på listan. Förutom att den är den trygga, pålitliga tidningen som alla, medlemmar, bibliotek och andra vet att de kan lita på för att få information om serier, så sänder vi sedan många år ut den till i praktiken alla kulturredaktioner på dags-, vecko- och månadspress, radio och TV och får i praktiken med varje nummer ett genomslag i media på något sätt. Det visar att folk i media läser Bild & Bubbla, och att vi sakta men säkert påverkar attityden till tecknade serier.

Sedan har vi Seriecenter, som är en oerhört viktig del i Seriefrämjandets arbete. Seriecenter är Nordens enda resurscentra för tecknade serier, med utbildningsplatser för unga, blivande tecknare, ateljéplatser för drygt femton professionella skapare, samt inte minst Seriefrämjandets välbehövliga kontor. Just nu är detta, tillsamman med C’’est Bon Kulturs lokaler, arbetsplats för mer än trettio personer som arbetar dagligen med serier, och det påverkar det svenska serieklimatet påtagligt. Det ger dessutom Seriefrämjandet en högre status i kultursammanhang och ger oss möjlighet att söka stöd på kommunal, regional och nationellt nivå, som vi annars inte skulle ha haft möjlighet till. Utan Seriecenter hade vi inte haft en möjlighet att lyfta hela SeF och bli tagna på fullt allvar i den svenska kulturpolitiken.

En annan mycket viktig funktion är svenskt Seriearkiv och projektet Svensk Seriehistoria, som vi startade för ett antal år sedan. Ingen har tidigare tagit ett ansvar för att bevara den svenska seriehistorien, såväl genom att arkivera rent fysiska saker som trycksaker, korrespondens, serieoriginal osv., men även att aktivt gå ut och söka upp dem som arbetat med serier och genomföra extensiva intervjuer och samla information som annars riskerar att försvinna för alltid.

Sedan har vi vår mer utåtriktade verksamhet med alla festivaler vi är med på, som Serieveckan samt Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg, SPX i Stockholm, Komiks.dk i Köpenhamn osv., den egna barn- och ungdomsfestivalen I Seriernas Värld i Malmö, delegationer på festivaler i Angoulême i Frankrike, San Diego i USA osv. Det finns naturligtvis massor mer att göra, men vi håller oss definitivt sysselsatta …
Vi håller även på med en konsekvent lobbying gentemot olika myndigheter, förlag etc. för att påverka deras attityd gentemot serier. Viktigast av allt dock, och det är något som många inte verkar förstå, är att vi under många års tid nu, ägnat oss åt att bygga upp ett mer stabilt, fungerande och långsiktigt genomtänkt Seriefrämjandet med bas på Seriecenter, och att när det väl är igång på allvar kommer det att kunna innebära en massa saker för att främja konstarten tecknade serier under de kommande åren.

Hur kom det sig att du började ägna dig så pass mycket åt serier?
- Det var nog mest ett sammanträffande. Jag har alltid gillat serier, men bara som läsare. Under min tid på universitetet letade jag efter något sätt att försörja mig så jag inte skulle behöva ta studielån, och då kom jag på att jag kunde skriva artiklar i dagstidningar, om serier. Det var knappt någon som gjorde det då, och det dröjde inte länge förrän det öppnade sig dörrar som att skriva böcker om serier, hålla föredrag etc. och innan jag visste ordet av var det serier jag höll på med på heltid. Det var aldrig min avsikt, det bara skedde helt naturligt.

Vad är det som är så speciellt/fängslande med detta medium?
- Oj, ännu en mycket svår fråga. Jag tangerade den i min bok Vad är tecknade serier? och det är också en av de saker jag har föresatt mig att undersöka när jag nu återupptagit mina studier som doktorand på Malmö Högskola.

Det finns något magiskt, dels med att placera två eller flera bilder i medveten sekvens, dels med att kombinera ord och bild på ett så intimt sätt som man kan göra i serier. Kombinationen blir, när det görs riktigt bra, unik och liknar då ingen annan konstart.

För mig handlar det också om att serier fortfarande är ett så ungt media, och det finns så mycket som inte är gjort än. Jag är en entreprenör i själ och hjärta och tycker om att konstant utmana mig själv och se vad jag kan klara av.

Vad gör en serie riktigt bra?
- För mig är det att den fångar och griper tag i mig. Och då kan det vara en realistisk serie, en humoristisk strippserie, en actionladdad äventyrsserie, en tårdrypande självbiografisk serie osv. För mig är genre, form etc. inte så viktig som det faktum att jag blir tagen av berättelsen och dras in i den värld som serieskaparen vill presentera. Jag försöker leva mitt liv utan skygglappar och prova på allting i mitt sökande efter en riktigt bra berättelse.

Hinner du läsa några serier för nöjes skull, eller har det blivit helt på akademisk basis?
- Nja, jag tycker nog fortfarande att det kan vara roligt att ta tag i en ny hög med serieböcker, men det mesta av min läsning sker ”i tjänsten” numera. Jag måste, för att hålla mig ajour, läsa minst 1-2 serieböcker om dagen, måndag-söndag. Det innebär naturligtvis att det blir svårt att stoppa in saker ”bara” för att det är kul. Oftast har jag en baktanke med att läsa en serie, att den skall användas i något sammanhang.

Jag känner mig också fortfarande efter alla dessa år, skyldig de förlag som sänder mig saker att göra något kring de saker de sänder mig, vare sig det blir en recension på Sekventiellt, en intervju eller recension i B&B, ett omnämnande i en bok, en del av en utställning, en läsning inför Urhunden-nomineringarna osv. Jag sorterar alla mina böcker i ”olästa”, ”lästa men obearbetade” och slutligen ”klara”, dvs. inlemmade i mitt stora bibliotek …

Din senaste bok handlar om tecknade serier och propaganda – ett intressant ämne! Propagandan inom serievärlden användes ju bland annat under andra världskriget – hur ser det ut i dag, kan vi fortfarande skymta propaganda i serierna?
- Oja! Det är inte på något sätt ett fenomen som har försvunnit. Möjligtvis kan det vara svårare att urskilja vad som är propaganda idag, jämfört med den på ett sätt enklare värld som var under andra världskriget, när det var en tydligare uppdelning i svart eller vitt.

Den kristna propagandan är till exempel mycket aktiv idag, via serier, och en stor del av de feministiska serier som görs idag kan, oavsett hur mycket jag än sympatiserar med dem och deras budskap, utan problem tolkas som propaganda.

Avslutningsvis – hur ser du på framtiden – både för SeF och serieklimatet i stort?
- Jag har ju varit med ett tag och har sett både upp och nedgångar i seriebranschen och kan utan tvekan säga att så här spännande och fullt av potential har det nog aldrig varit.

Vad gäller konstarten tecknade serier har det aldrig funnit så många intressanta, spännande skapare, både i Sverige och i resten av världen. Jag hör mig själv säga till journalister om och om igen att vi just nu lever i en guldålder för tecknade serier. Spännvidden har aldrig varit så stor, det har aldrig skapats så många nya intressanta serier och utbytet internationellt har aldrig varit så intensivt. Vi lär oss alla av varandra i en takt som vi aldrig har upplevt förr.

Vad gäller Seriefrämjandet har vi de senaste åren genomgått ett veritabelt stålbad, som inneburit att vi samtidigt som vi varit tvungna att få allt löpande att fungera, fått sätta oss ner och fundera igenom vad vi vill och vad vi kan och hur vi skall bygga en organisation som kan leva upp till allas förväntningar, utan att slita ut den ena eldsjälen efter den andra. Detta arbeta har dock burit frukt och vi närmar oss nu, efter år av slit en situation där vi faktiskt har koll på alla basfunktionerna inom föreningen, där vi har ett antal anställda finansierade och har byggt upp ett system som innebär att allt rullar på och att vi börjar kunna höja blicken och se vad vi skall göra med denna organisation. Det innebär att de närmaste åren kommer det att hända en hel del, och vi kommer sakta men säkert att kunna visa för omvärlden vad det är vi har jobbat mot.

Ted Stridh
ted.stridh@digitalcomics.nu

Foto: Kenneth Ruona