Superman/Doomsday – The Death of Superman
Av: DC/Warner Bros.
Typ: Äventyr
Språk: Engelska
Längd: 77 min
På grund av den lugna tillvaron i Metropolis har Stålmannen och Lois Lane, som under en tid haft en hemlig relation, bestämt sig för att spendera en helg tillsammans på en hemlig ort. Platsen är ingen annan än Stålmannens eget fort på Nordpolen, där han försöker bota cancer. Han beklagar att inte ens han, som utfört så stora teknologiska handlingar tidigare, verkar kunna hindra sjukdomen från att uppstå. Men väljer att lägga arbetet åt sidan till förmån för Lois.
Samtidigt gräver arbetare och forskare djupare ner under jord, till förmån för Lex Luthor, magnaten och Stålmannens ärkefiende. De stöter på en enorm kapsel som de omedelbart rapporterar att de hittat. Ivrig att få ta del av den utomjordiska teknologin i kapseln, beordrar Lex fortsatt arbete, men kapseln öppnas och släpper lös en superkrigare kallad Doomsday. Stålmannen får in nödropet om Doomsdays framfart och försöker stoppa bestens framfart. Och efter en strid som jämnar stora delar av staden med marken, där Doomsday besegras, avlider Stålmannen av sina skador.
Metropolis sörjer sin beskyddare och Lex är utom sig av vrede att det inte var han personligen som fick döda Stålmannen. Men i den anarkin som utbrutit uppstår plötsligt förvirring när mannen av stål återvänder, men något är inte som det borde…
Kommentar: Stålmannen är, utan tvekan, superhjältarnas superhjälte. I nästan alla superhjältar som skapas idag finns aspekter från denna urtypen, även om de är uppblandade med andra klassiska figurer från DC eller Marvel. Även om han inte är en personlig favorit, är det få som inte vet vem han är. Och den här filmen lever upp till Stålmannens goda rykte. Den är välberättad, vältecknad och har bra röstskådespelare.
Innehållet i manus är inget revolutionerande nytt, men återberättat på ett tillfredställande vis. Den rätta spänningen finns mellan karaktärerna och dialogen mellan dem känns rätt. Vad som är annorlunda och intressant är hur Stålmannen, efter sin återuppståndelse, fortfarande har samma moraliska värdegrunder men väljer att utagera dem på ett sätt som tidigare varit omöjligt.
Även om andra halvan innehåller en hel del klyschor samt tveksamheter om Stålmannens egentliga styrka. Det är ett diskussionsobjekt för många fans hur stark och snabb Stålmannen egentligen är. Från den första filmatiseringen är Stålmannen för långsam för att fånga ett par missiler, men är samtidigt snabb nog att rotera världen baklänges. Han anstränger sig för att lyfta dessa missiler när han senare i den femte filmen, Stålmannen – Återkomsten, är stark nog att lyfta en mindre och växande kontinent.
Samma inkonsekventa användning av de övermänskliga krafterna finns här. Men om de ignoreras, är det en godkänd filmupplevelse och ett måste för Stålmannen fansen.
Danny Ahrling
danny.ahrling@digitalcomics.nu
