Jag upptäckte Dragon ball mest av en slump. Visserligen hade jag hört talas om serien i förbifarten, där den nämndes som hastigast i tidningsartiklar om “fenomenet” manga. Att det skulle slå så stort i Sverige hade jag ingen aning om då, det lät mest rörigt och oförståeligt. Så fick jag ett smakprov med ett par sidor ur den första boken som ledde till att jag nu har hela den svenska utgåvan stående i bokhyllan och är lite av en fantast.
Vad är Dragon ball?
Dragon ball var och är
fortfarande en charmig äventyrsserie där nästan allt fungerar perfekt. Även om mycket är beroende på smak och referensramar, så råder det inget tvivel på att skaparen Akira Toriyama är en utmärkt berättare och tecknare. Även om berättandet är långsamt och blir långsammare ju längre serien fortskrider, tillsammans med att stridsscener blir utdraget, finns det en energi hos både bilder och karaktärer som eggar till fortsatt läsning och gör det svårt att lägga albumet åt sidan.
För den som inte känner till Dragon ball, cirkulerar historien om den unge föräldralöse Son-Goku. Son-Goku har i sin ägo sin Morfars Drakkula, ett föremål med mystiskt förflutet. En dag kommer flickan Bulma i jakt på Drakkulan och berättar för Son-Goku att den som har alla sju kan önska sig vad som helst från den magiska draken Shenlong. Eftersom Son-Goku inte vill lämna ifrån sig kulan, följer han istället med Bulma. Jakten på kulorna är inte ofarlig, men då Son-Goku har ovanligt stor skicklighet i kampsport så är han mer än kapabel att försvara sig. Under resans gång stöter de på udda och charmiga karaktärer, bland annat Kame-Sennin (i filmen Master Roshi) som en gång tränade Son-Gokus morfar och lovar att göra detsamma med Son-Goku när de hittat kulorna.
Historien kantras av försöken att bli starkare och kunna ta sig an kraftfullare fiender, rädda människor och ha kul på kampsportstävlingar.
Adaption och förändring
När det ryktades om att en Dragon ball film var i produktion, trodde jag först det var ett skämt. Men trots skepticism såg jag fram emot att få se den, eftersom jag uppskattar serien så mycket. Men ju mer man såg av bildmaterialet som började synas på nätet, var det tydligt att Hollywood ännu en gång tagit ett spännande koncept som kunde blivit underhållande och förvandlat det till en nästan oigenkännlig slutprodukt. Det var inte utan anledning de la till ordet Evolution i titeln, eftersom innehållet sannerligen utvecklats men om det var till något bättre är frågan.
Jag är ovanligt öppensinnad mot förändringar i historier och hur de görs om för att fungera i ett annat medium. Istället för att haka upp sig på små detaljer så brukar jag se till helheten, representerar den ursprungsmaterialet på ett positivt vis? Harry Potter-filmerna är bra exempel på att korta ner och förändra, men ändå förmedla essensen av grundhistorien. Även om det är sant även i fallet med Dragon Ball Evolution, så är förändringarna iögonfallande dåliga. Det som var ett humoristiskt äventyr försöker uteslutande ha fokus på action.
Skoldrama vs. Äventry
Historien är fokuserad på den första jakten på Drakkulorna och den ursprunglige första skurken Pilaf har bytts ut mot den mer ikoniske ärkefienden Piccolo (som senare blir en allierad i serieversionen). Det är förståeligt och acceptabelt, eftersom sammandrabbningen med Piccolo är en relevant del ursprungshistorien. Piccolo söker också kulorna första gången han dyker upp, så det är en logisk förändring.
Son-Goku, här bara kallad Goku, är betydligt äldre och fyller just arton. Dynamiken med att den är bara ett barn mot en till synes oövervinnerlig varelse försvinner för mycket här. Särskilt eftersom Piccolo i den här versionen, till skillnad från serien, är okänd för befolkningen. En stor del av hotet i ursprungsberättelsen fanns i rädsla bara namnet Piccolo framkallade.
De försöker kompensera Gokus ålder med att göra honom till skolans utstötta som retas av de tuffare killarna. Men detta förvandlar en äventyrsserie om mystik, magi och kampsport till ett skoldrama. Det är helt rätt och passande när man tittar på Grease eller American grafitti, knappast i Dragon ball. 
En stor del av Gokus charm i början är att han är uppväxt under extremt enkla förhållanden på landet och att han har näst intill inget begrepp om teknologi, något som stegvis förändras. Relationen till den blivande flickvännen och senare frun Chichi är okomplicerad i serien, främst eftersom Goku inte heller har något begrepp om den vilket leder till en hel del skratt, när den här blir både utdragen och väldigt typisk för amerikansk film.
Bulma, det tekniska geniet som vid bara sexton års ålder bygger teknik ingen annan kan åstadkomma, är här istället något som påminner om en dominatrix med revolvrar och kliande avtryckarfinger. Förvisso var Bulma en tuff tjej i serien, men att både vara det stora geniet och revolverkvinna känns för mycket.
Kame-Sennin, som är den uråldrige mästaren och betydligt äldre än Gokus morfar, är här en man i knappa femtio år. Det är kanske typiskt med en mycket gammal man som lärare i japansk tradition, men det är hans personlighet som gör att denna stereotyp ställs på sin kant. Här har Kame-Sennins alla speciella särdrag tonats ner betydligt.
Är filmen värd det?
Filmversionen är alldeles för snabb för sin eget bästa. Det är en motsägelse, i och med att om filmen varit mer än 85 minuter skulle den bara bli segare. De skulle utelämnat en del och istället fokusera på det viktiga i ursprungshistorien. Istället blir det skolscener och försök till att visa upp laddningen mellan Chichi och Goku, för att sedan i panik kasta sig rakt in i stridens hetta.
När vi äntligen kommer till den episka striden mellan Goku och Piccolo, tar det slut förhållandevis snabbt. Som fan hade jag förväntat mig att se lite av den järnhårda beslutsamheten hos de båda och även om det skulle behöva hållas koncist i en filmversion, var det nästan över innan det ens hade börjat.
Dragon Ball Evolution är ofokuserad, stressad och ger en skev bild av innehållet i den manga som startade det stora fenomenet i Sverige. Kan man förbise det eller inte har läst serien, är den fortfarande ingen höjdare. Visst fanns det scener som var godkända och även riktigt bra eller underhållande. Men trots det kan filmen inte sträcka sig längre än att vara underhållning en regnig söndagseftermiddag, men mycket längre än så kommer den aldrig att komma.
Danny Ahrling
danny.ahrling@digitalcomics.nu
Dragon Ball Evolution är producerad av Twentieth Century Fox Film Corporation.
Än en gång har min magkänsla och instinkt visat prov på sin excellens. Tur att man undvek eländet.